En tidig morgon i helgen då det var kallt, klart och helt enkelt magnifikt vackert ute, tog jag kameran med mig ut i hösten. Morgonsolen steg ivrigt lysande upp ovan grantopparna och kastade ett bländande, nästan bedövande, orangeblandat sken över allt den lyckades nå med sina ännu låga strålar.
Löven frasade ljudligt omkring mig och några kapitulerade för brisen och släppte sin gren. Som vore det en generös gest från höstlövet så vände och vred det sig under sitt singlande fall tills dess att det lyckades fånga sitt livs allra sista solstrålar. Skänkte mig ett litet litet ögonblick av glittrande guldglans, en hänförande estetisk fägring, som en sista ödmjuk gåva innan det obevekliga förfallet.
Allt har sin tjusning. Hösten och den första frosten intet undantaget. Bjuder här en liten, liten del av naturens frostfamnade fägring en tidig söndagsmorgon i Småland i mitten av oktober...
Kylan och den antågande vintern gör att flyttstrecken livligt trafikerar himmelens generösa flerfilade gator. Deras närmast gåtfulla V-formationer accentuerar vackert mot en klarblå och molnfri oktoberhimmel.
Snön är på väg!!!
På väg? den är ju här! :P
SvaraRaderaUnderbart vackra bilder...det är de små detaljerna, om man tar sig tid att se dem, som gör en lycklig!
SvaraRaderaMarianne i Askeryd
Du har verkligen lyckats fånga höstens glans. Mycket fina och mysiga bilder Svärmor:)
SvaraRaderaDu har verkligen sinne för detaljer. Otroligt bra bilder! Gratulerar! Nu har vi alla blivit lite rikare igen. (bildrikedom)
SvaraRadera