Icke vederkvickande...

Att sitta i en smörgåsgrill, modell större, med foliepaket i huvvet, är inte särskilt vederkvickande för en redan vallningsbenägen lanttant...

Pulkleverans

Igår gick jag barfota ute i snön. Endast klädd i långlinne och förkläde och lekte att det var vår i luften.

Idag pälsade jag på mig utav attan, packade ägg kartonger i aktern och en pulka i fören och så styrde kosan mot Thorshill. Farmor ville ge en pulka till Ninni.

Vi blev så kalla under vår tur i skogen att vi gjorde het glögg för att värma oss.

På spisen kokar en viltgryta med kött av vildsvin och älg med massa goda rotfrukter, lök och kryddor.
Det blir nog en dejlig afton även ikväll...

 EN FIN OCH KREATIV ARBETSVECKA önskar jag dig (och mig...)

Både hundar och husfar tycker om att ploga snö

en redig frukostmacka på farmors rågbröd!

Snart är sockarna varma igen

Innan vi for provkörde Husfar pulkan med de senaste dagarnas äggproduktion

Starkt het glögg värmer ända ned i magen! 

Utomhus i långlinne o förkläde

Jaja, jag vet, jag är snart på att ta ut svängarna.

Men faktum är att det är något som smugit sing in i luften idag. Något mjukare. Fåglarna kvittrar ihärdigt. En doft av vår går att förnimma - med lite god fantasi.

Ett vårtecken var att jag gick ut en runda i trädgården. Spankulerade omkring i bara långlinne och skinnförläde med med ett glas vitt vin i handen! De ni!

Lite vårkänsla ändå...

Alla Hjärtans Dag

I veckan var det Alla Hjärtans dag!

Jag fick så fin överraskning i postlådan! Ett vackert textat kuvert innehållandes ett härlig kärleksfullt skrivet brev, ett vykort med blodröda rosor och ett litet paket med hjärtformade och färgglada praliner!

Allt detta sändes till mig från en vän jag mött via Facebook och blogg och som var den som verkligen manade mig att satsa på författarskapet.

Fina rara Britt-Marie.

Ni är så många som vill mig väl. Som gör mig väl. Tack alla fina, ni betyder mycket för mig.

Husfar kom hem med inte mindre än 40 krispiga tulpaner i rosa och lila.

Han är bra söt ibland, den lille sötnöten!

En brölande elefant

Klockan ringde vid 02.15. Snöskottardags. För Husfar som därmed lämnade sängens fesvärme och åkte till Staden för att göra gator och torg, trottoarer och cykelbanor mer tillgängliga för stadsborna som inte kan ta sig fram i snömodd…

Inatt blev det emellertid extra dramatiskt inne i Staden ty ett hus mitt i centrum har brunnit upp. Eller ned. Det hus som rymde pizzeria Hawaii. Hua! Otäckt.

Som så ofta annars vid dessa tillfällen då Husfar jobbar om nätterna, följer jag samma mönster och kan inte komma till ro efter att klockan ringt, så även jag är vaken – men jag skottar ingen snö och tjänar heller inga pengar under min vakennatt.

Istället har jag stått en stund och betraktat de tre rådjurskiden som smyger sig fram bak huset var natt, och ibland om dagen också, för att äta frön och säd inunder våra stora fågelmatsbehållare. De är skygga och mycket vaksamma. Det bästa stället att betrakta dem utan att bli upptäckt är genom de höga fönstren uppe i husets toalett. Där står jag på tå och blickar ned på dem medan de äter och då och då krafsar litet med sina framben för att få fram mer mat.

Men så behöver jag snyta mig. Det är alldeles tvunget därtill.

Du milde!!! De stackars rådjurskiden måtte tro att det uppförts en minaret runt hörnet. Denna minaret har ockuperats av en elefant. En elefant med gikt i sin högra stortå och dessutom växtvärk i snabeln. 

Därför brölar denne ockupant ut sin smärta i minareten vars ljud ekande dånar ut över nejden.

Rådjuren sänker blixtsnabbt sina huvuden, höjer upp sina ändalyktar och breder ut den vita runddelen som ett tecken på fara – och så flyr de bort från platsen, bort från det hemska brölandet och bort från – öh – mig.

Snopen står jag där och ser de livrädda djuren fly bort över Stuvegärdet som gällde det livet. Kvar är bara syrenbuskarnas nakna konturer – och jag…

Farfar o Ninni

Ojojoj, så har arbetsveckan gått.

En ganska kämpig veckan om jag ska vara uppriktig. Vinterväglaget håller i sig. Halka, snömodd och mörker under såväl resan till jobbet i gryningen som resan hem i kvällningen.

Men nu är det fredag och jag ska nog hinna andas och samla mig.

Kan ju bara vila ögonen på de här bilderna en stund så klappar hjärtat passionerat och själen spritter.

En glad vinterpromenad

När solen bryter fram och skapar gnistrande snökristaller, kan man inte stanna kvar inomhus.

Det tycker både tant och tasspatrull.

Ja, hästar, getter, höns, rådjur och älgar tyckte detsamma. Ty båd rådjur och älgar korsade min vandring på flera stället och gjorde avtryck i snön med sina klövar.

Det blev en härlig runda över skog och mark.

Nu får ni hänga med ni också!

En födelsdagsbuketts lov

En praktfullt fullt utblommad cerice anamon

Ter sig lockande både från sidan och ovanifrån

Ännu är den vacker, min rosa födelsedags bukett

Som jag mig själv har gett o på en peng satte sprätt

Det är fint att uppvaktas med blomster av någon annan

Men köpa blommor och blader ligger inte för var och varannan

”Bra tant reder sig själv” tänkte jag o gick till blomsterbutiken

satte samman färger och blomster som inte gör mig besviken

rosor, gerbera, liljor och en  praktfullt fullt utblommad anemon 

skänker mig glädje och färg var gång de dyker upp i ögonvrån

Kattskrälle och Gubbskrälle

Rudolf Rednose Rainbow the Cat följer mig överallt när jag är ensam hemma. Både utomhus och inomhus.

Annars är det Husfar som är föremålet för Rudolfs stora tillgivenhet.

Men när han, Husfar alltså, inte är tillstädes duger jag och han , Rudolf alltså, följer mig överallt. Till och med in i det lilla rummet som rymmer vissa bekvämlighetsinrättningar när jag nödgas göra ett besök där.

Då ska jag sätta på lite vatten i handfatets kran och så leker han med strålen (kranens alltså, inte min) och skvätter vatten vida omkring sig.

När natten kommer ligger han på Husfars mage och spinner vällustigt och lyckligt.

Jag försöker lyfta över honom på min mage så jag får lite kattkel och de sköna vibrationerna av hans spinnande, men han går bums tillbaka till Husfars mage.

I morse beklagade jag mig lite barnsligt grinigt för Husfar och blängde på katten. Husfar såg inte ens upp från telefonen utan sa bara helt lugnt:

- Inte så konstigt. Han är väl höjdrädd stackarn....

Gubbskrälle!!!!