Livet vävs i sköra trådar...

Sköra, vackra, fragila finns de där. Nästan överallt - om man bara tittar efter.

Sammansatta konstfärdiga enastående konstverk framställda av små små ihärdiga flerfotade som kryp som i symbios med naturen skapar dessa underverk av skönhet.

Här är några småplocka från naturens eget konstgalleri.

God morgon!

Er Mickan

Paddtrafik o paddkommunikation...

Det milda vädret håller i sig på det småländska höglandet.

Det för bland annat med sig att Husmor fortfarande möts av en sällsamt trevlig välkomstkommitée på den våta trädgårdsgången i kvällningen.

Där, bland bruna nedfallna löv, sitter ett gäng coola feta granna och underbart vackra paddor och bligar storögt då Husmor kommer stegandes från maskinhallen, trött efter en lång arbetsdag borta från gården - men glad, upprymd och lycklig över att äntligen kommit hem igen.

Men - det gäller att se sig för var man sätter foten för det man tror är ett brunt löv kan lika gärna vara en platt, närmast hjärtformad, padda.

Husmor hukar sig än här och än där och utropar glatt; "Nämen hej" och "Åh, så du är här idag" eller "Så stor du har blivit då" till paddorna. Ibland böjer hon sig ned och smeker över den vårtiga paddryggen - även om paddorna knappast verkar uppskatta den typen av närgångenhet.

Katterna, som i alla väder bildar välkomstkommitté på trädgårdsgången, låter paddorna vara ifred som väl är - till skillnad från de små grodorna som de ibland jagar obarmhärtigt.

Paddorna hoppar makligt några steg då och då, någon plumsar i bäcken eller smådammarna längs trädgårdsgången medan andra mest bara sitter still, tunga och liksom trötta (hög igenkänningsfaktor på det.....).

Husmor sicksackar sig sakta mellan sina paddvänner för att inte göra någon illa.

Samtliga katter slår följe med henne längs trädgårdsgången in mot huset, ty de vet att när matmor kommit hem vankas snart kvällsgröt.

Det är smått bisarr syn där ute på Gården i kvällningen. En sfärisk lanttant som för att undkomma att trampa på sina paddvännor, vinglar, ginglar och balanserar sig fram tätt följd av Fina Findus, Katten Spöket, Farbror Nils och Cat Russell...

Häromdagen kände Husmor oro för de fina paddorna. I en vän ton, då kvällsvarden gick mot sitt slut, sa hon lite försiktigt till Husfar.

- Du Far lelle, tänk bara på att se dig för när du går på trädgårsgången nu när det är så skumt i både kvällning och gryning.

Grymtning.

Gruff.

Husmor fortsatte;

- Det är många paddor som sitter där och det är lätt att ta dem för löv - bara så du inte trampar på någon av misstag, menar jag.

Husfar grymtade lite till.

Så åt husfolket färdigt sin kvällsvard.

Så sa Husfar;

- Jaha, dä ä la klart att du måste sä dä te me.

Husmor häpnade.

Frågade;

- Va menar du???

För ovanlighetens skull replikerade Husfar snabbt.

- Ja, du behöver la inte tänka på at själv, menar ja.

- Jag menar, i ä ju ut å samma sort, samma skrot o korn, så i har la ett eget inbördes språk å kännsla för var i ä på denna jord.

- Så även um dä ä sketaskummt ute så vet la e padda var e nästa padda ä....

Julpyssel o adventssyssel...

Gården, Fars Dag - söndag 13 november.



På självaste Fars Dag hade vi startskott för advenssyssel och julpyssel här på gårn.

Klanen kom farandes från olika hörn av häradet och strålade samman här på lagårdsbacken. Till tänderna rustade med nakna bockskelett, sekatörer, narjtråd, rep, snören, kulor, pynt, glögg, pepparkakor och allsköns knep o knåp.

Så lastade och åbäkade vi oss ombord a la familjen Taikon och drog till skogs. En uppsjö av hundar, ungar och hemgjord äppelglögg. Nåja, nästan i alla fall.

På celeber kuskbock bak lille pluttertraktorn stuvade vi ihop oss, två och fyrbenta, rustade med korgar och säckar för skogens skatter såsom mossa, grenar, kottar, kvistar och blad.

Och förstås - granris!


Grabbarna skred bums till verket med att samla gransris för att klä de stackars julbocksskeletten vilka stått undanstuvade i någon vrå sedan tjugondaknut.

Nu jädrar är det dags för bockarnas nya kläder!


En hög med rykande och just utbajsade älgbollar tycks intressera både stora och små...


Likt tappra musketörer stegar karlarna med de långa kliven över markerna i sin jakt på granris. Kanske inte så maskulin jakt i sig. Men ändå...


Lite lingonris och blåbärskvistar ska vi ha, tycker Johanna och plockar från den generösa marken som ödmjukt bjuder oss sin prakt.

Självaste Frodig Husmor - Tomtemor dagen till ära - har för ovanlighetens skull råkat hamna på fel sida linsen.

Här har hon givit sig i kast med att hitta mjuka grenar. Sega men böjbara tillräckligt för att kunna binda samman till stommar för kransar är ambitionen...

Och Husfar - Tomtefar dagen till ära - har lastat sin lille traktor full med granris nu och börjar tänka på hädanfärden. Ja, tillbaka till lagårn alltså...

Här pluttrar materialet till bockarnas nya kläder hem över åkrarna för att snart backas upp på rännet.

På rännet vankas glögg och pepparkakor som sig bör när Julen tjuvstartas och klanen samlas för julpyssel och advenssyssel.

Stark glögg, svag glögg, vit glögg och mörk glögg, smak av choklad, smak av skog, äpplen eller kanel. Allt fanns att tillgå, bara att prova de olika kannorna som stod uppdukade under terassvärmaren som stod och spred skön värme på alla och envar.

Generationer möts och gläds på rännet när Alvar och barnbarnbarnet Freddie delar på en pepparkaka.

Vissa skippade glöggen helt till förmån för russin...

...medan andra drack rykande het glögg med förnöjsamhet.

Sist vi hade stor fest på rännet var det bondbröllop. Brudparets fina hjärta hänger kvar där ännu - något som verkar glädja Simon... Eller är det måhända glöggen? Den starka förstås...




Allsköns pyngel och pynt ligger framdukat inför tillverkning av många sköna gröna kransar.

Lowisa är i full gång och börjar kreera en mosskrans.

En del får nöja sig med att vara hantlangare.

Ludwig och Farmor klär julbockar för glatta livet.

O Husmor har plockat fram sina många julskivor och spelar julmusik så det dånar mellan lagårdväggarna.

Hantlangare som sagt...

Tja, vissa verkar mer engagerade än andra...

Johanna och Farfar hjälps åt att göra en krans av skogens kvistar.

Här är kransen som Husmor håller på att göra av skogens skatter. Titta vilka vackra enebär!

Behovet av hantlangare är stort - nu får Simon rycka in och serva kransbindarna med vitmossa.

Nu ska bara svansen bli snygg också!

Kransutställning mot veden.

Den ena snyggare än den andra, tycker dogsen!

Och så är det bara lillbocken kvar, endast hälften så stor som de andra. Lite pilligt nästan...

Farfar Alvar har fullt skägg att hålla koll på vildbasen Freddie.

Sådär! Fem färdigklädda julabockar!!!

En del är mäkta stolta över sin egensnickrade och egenklädda julabock medan andra...

... är mäkta stolta över sin stallkrans och en och annan är...

...mäkta stolt över att te-å-mä fått i ljusslingan i sin julabock!

Näsbybocken fick stanna kvar hemma på rännet då den inte fick plats i bilen. I väntan på färd till Näsby hamnade den på Grållens traktorhuv varpå dess hästkraftet byttes mot bockkraft...

Nu är det dags för årets första julamat!!!

Goda ostar och gott bröd passar alltid och uppskattas av både stora och små.

Farmor Ingrid rör i risgrynsgröten.

Inget julbord utan julskinka!

Och så lite småvarmt, köttbullar, jansons, prinskorv...

Sådär! Nu tänder vi alla ljusen, tar oss lite mat och sätter oss till bords för att...

... tillsammans fira att årets advenstperiod har inletts och - inte minst - fira FARS DAG!!!

Och här är ju gott om Fäder att fira.

SKÅL FÖR FAR!

Ha nu en riktigt härlig start på Advent du också!

Er Mickan