Jag går ju en ettårig fotoutbilding på distans på halvtid. Kursen drivs på Sörängens Folkhögskola och har ett högt söktryck. Så det är inte utan att jag blev både stolt och glad när jag, bland hundratals ansökande, kom med.
Men - det är faktiskt så att jag knappast klarar av den. Tycker det är svårt eftesom jag bara är en glad amatör som tar raka enkla okomplicerade fotografier på djur och natur. Och jag är lika ointresserad av som okunnig om såväl systemkamerans funktioner som avancerade bildredigeringsprogram.
Jag har tvivlat varenda vecka sedan jag började, ty jag känner mig så otillräcklig. Är sjukt imponerad av både lärare och alla superduktiga deltagare, kan jag bara lära mig en gnutta av deras kompetens och erfarenhet skulle jag vara glad.
Fast jag känner mig okunnig och otillräcklig vill jag inte ge upp riktigt - ännu.
Så jag har tagit mig an veckans uppgift med försiktig tapperhet. Denna veckans uppgift var att ta en bild, inspiererad av fotograf
Lilliann Bassman (klicka och se lite av hennes fotokonst) samt försöka fota i genren Film noir. Svartvita murriga bilder där man leker med ljus och skuggar, skärpa och oskärpa, rök och kornighet, kameravinklar och motiv. Film noir, som är franska och betyder"svart film", är en subgenre inom thrillerfilmen.
Den största utmaningen med den här uppgiften var ljuset som ska förmedla en känsla av dramatik som är så typisk för den här stilen.
Jag lyckades inte få till dramatik men jag har lekt med ljus, kameravinklar, djup, rekvisita och framför allt en fin och inlevelsefull modell i min granne och vän, Karin Eriksson som bor i mitt barndomshem i Bjurvik.
Här är några bilder från vår fotosession.
Man kan ju i alla fall inte påstå att vi inte kämpade på ganska bra för att hitta vinklar och miljöer...
TACK kära Karin för hjälpen - du var en fantastisk modell med stor entusiasm och inlevelseförmåga! Jag är så himla glad att du ställde upp. Och va kul vi hade!!!
