Födelsedagar & Ändalyktar...

Jodå - det blev födelsedagskaffe på sängen!!!

 

Precis som gårdens Husmor vill - men aldrig får...

 

(Husfar:

- Va falla sa dä va te???? 

 

- Jag begriper at inte!

 

- Hållas oppe o kleta i sänga mä kaffe o smulor o sket - dä ä la skellnad å äta redit ve köksboret!?!!?)

 

Frukosten på säng var emellertid nästan det enda trevliga inslaget för vår stackars Husmor dagen då hon fyllde halvsekel.

 

Snart stundade nämligen hospitalet för lekamliga undersökningar - och dessa var dessvärre icke av det mer angenäma slaget.

 

Husfar till Sonen efter skönsång och uppfaktande invid sängen:

 

- Nu du så sa jag schussa Mor di te håsspitalet - ho ä la den enda käringa som sa dit o undersöka ändalyckta på si femtioårsdag!!??

 

 

 

 Nåja...

 Dagen efter blev desto trevligare "på jubbet", som Husfar säger.

 

Där blev vår Husmor uppvaktad å det vådligaste!

 

Blommor och blader, tal och sång, tårta och kalas, paket och fyrfaldiga leven, vin och jägmästarstänkare, kramar och pussar, underbara leenden, glada tillrop och gratulationer på höjden och tvären.

 

Och inne i Husmors lilla bås stod redan på morgonen en spännande påse på stolen innehållandes spännande paket, brev och fotografier.

 

Det var en riktig överraskning från ungdomsvännen Fina-Lina!

 

Fina-Lina har samma husmodersförutsättningar som vår Husmor - de båda träffades när de gick och utbildade sig inom sagda konst -  på Hushållsskola... Hehe.

 

Och det var också från denna tid som Fina-Linas gåvor minde!

 

Gamla sköna LP-skivor från tiden då det begav sig, fantastiskt nedtecknade berättelser om saker de båda gjorde tillsammans på det glada åttiotalet samt, tack och lov - en TANTKALENDER som ger vår stackars Husmor lite råd hur man ska agera och inte agera gentemot Farbröder och slika underliga ting...

 

Tusen tack alla för sköna mail, sms, påringningar, blomsterbud, paket, vykort och skönsång.

Men ni vet, vår Husmor har ju inte ens firat sin dag än, förutom det där med ändalykten då, utan det ska göras i sommar med en redig bonnafest på lövad loge hemma på gården.

Hon är väl inte gårdens Husmor för intet - Hushållskola o allt...

Nöff Nöff...

Sista kvällen som "kvinna i 40-årsåldern"...

Även det bedagade äger sin skönhet!

 

Ja, det är en devis att ta fasta på och riktigt luta sig mot så här i de allra allra sista skälvande minuterna av att vara " en kvinna i 40-årsåldern".

 

För senare ikväll, vid midnatt, förändras detta då vår Husmor blir ett halvsekel gammal!

 

Och hon älskar livet som aldrig förr - ja hon älskar te å mä Husfar!!!

 

Fortsatt Gott Liv alla fina Läsare!!!

 

Underbart fat, underbara blommor och en underbar lördagskväll fick hon uppleva igår tillsammans med alla sina syskon vilka träffades runt en brinnande eld långt ute på Tjurkens tjocka is!

 

Tack Tvillingbror Mats med familj...

 

Tack Storasyster Mia med familj...

 

Tack Storebror Magnus med familj...

 

Tack Mamma o Pappa i Himmelen...

 

Korre på Kvist

 

Igår på morgonkvisten satt ju en fet joxe på kvisten och sjöng sin vårdrill "ti-ty ti-ty ti-ty ti-ty" för gårdens matmor.

Idag på morgonkvisten - när matmor stod på farstukvisten - satt istället Korren på kvisten.

Där knäppte ...han hop sina små framtassar i en bedjande gest medan han berättade för matmor att nötterna i korgen som hon har hängt uppe i Tomtegranen ovan Lövängen var slut.

Vem kan väl motstå en sådan blick o en sådan gest?

Nu är korgen påfylld av några kilo julenötter så strax hoppar han nog från tallegren, tar med sig långa ludna svansen o söker sig till granekvist...

Skrattar bäst som skrattar sist.

 

Visst?

 

Här i Tomtegranen ovan Lövängen
har vi hängt en behållare nötter
till våra fina små ekorrar

 

 

TACK HUSFAR & HUSMOR FÖR PÅFYLLNING AV NÖTTER!!!!

 

Med vänlig hälsning,

 

Er Korre

Våryra???

På morgonkvisten satt en talgoxe på kvisten o glodde gårdens matmor stint i ögonen och liksom förmedlade; 

- Nu du matmor ska du få lite lön för de 580 kilo fågelfrö du hittills matat oss med i vinter!

Varvid joxen upplät sin stämma o drog, ...för första gången i vinter, den av Husmor så efterlängade karaktäristiska Vårdrillen;

- Ti-ty, ti-ty, ti-ty, ti-ty, ty-ty, ti-ty!
 
Matmor blev så glad o våryr att hon hoppade högt!!!

Eller, nåja... Men hälarna lämnade åtminstone marken när hon mödosamt hävde sig upp på tå...
 
- Ti-ty, ti-ty, ti-ty, ti-ty, ty-ty, ti-ty!

Klarhet o Konturer...

Ibland, i vissa faser av ett större skrivjobb, ja även i Livet som sådant, önskar man inget annat än att hitta fram till såväl klarhet som skarpa konturer.

Även om det kan vara både kallt och vasst....

Glad dag!

Få ro i kupad hand...

Ibland om natten, när sömnen känns lika långt borta som morgonen, kan man längta efter en varm, trygg o kupad hand där man kunde få lägga sig tillrätta och komma till ro...

Skapandet bära eller brista...

Det finns dagar då man känner att man brister och dagar då man känner att det bär.

Igår var en dag då det brast.

Idag var en dag då det bar.

I sanning en underbar känsla!

God morgon!

Kråksång o Solgång...

Det gäller att ta tillvara på solen när den väl visar sig.

 

Å det har den gjort idag!

SÅ underbart!!!

 

En o annan kråka har upptäckt det fina i kråksången är att det ju faktiskt är vissa vingburna individer förunnat att flyga upp å sätta sig i gårdens högsta träd å kunna njuta av solen mycke längre än va plattfötterna nere på backen kan...

 

 

Husmor, Räven å Skatan...

I dagarna två har vår Husmor likt en barsk babuschka stått bredbent o stridslysten i dyngedörren bak lagårn med händerna i sidan där det en gång i tidernas begynnelse fanns en tillstymmelse till midja.

Ilsk och obeveklig har hon stått där i dyngedörren och med hela sin imponeranden uppenbarelse agerat stursk bodyguard åt alla sina fjäderfä för den förvetna Mickel Räv som stryker kring gårn och girigt illglor på Husmors höns, gås och anka.

Men så länge Husmor är hemma torde Mickel inte göra sig besvär. Även om han för ett tag bestämde sig för att vänta ut Husmor.

Han glodde klentroget på den barska lanttanten i dörren. Flinade så det ryckte i morrhåren, tänkte till lite men bestämde sig sen för att vänta ut tanten varpå han rullade ihop sig och lade sig att sova.

 

Men Mickel känner inte vår Husmor. Så när han vaknade efter en stund och insåg att den bredbenta babuschkan fortfarande stod kvar i dyngedörren och vaktade de välsmakande hönsen gav han upp.

Reste sig, skällde till ett par gånger varpå han besviken lommade vidare till nya gårdar där det förhoppningsvis fann lite mer vänligt sinnade Husmödrar.

Lite senare visade emellertid räven igen, men då hade vår Husmor schasat in alla sina fjäderfä i tryggt förvar inne i gårdens fähus och satt och sörplade ettermiddaskaffe med Husfar.

Nämnde Husfar satt vid köksfönstret och följde räven som nyfiken nosade omkring trädgården. Så flinade han till, ja inte räven utan Husfar alltså, och såg så där onödigt självbelåten ut.

Så kliade sig lite fundersamt i bakhuvudet där det en gång har vuxit hår och sa förmätet;

- Nu du mor behöver du inte vakta räven mer.

- Du har vesst blett avlöst å e annan skata som vaktar på´n....  
 

All frukt har inte guld i mund...

Tänkte först ta fruktstund under morgonrundan i denna utomordentligt vackra vinterdag - men avstod emellertid då vissa äpplen med all önskvärd tydlighet är mer fröjdefulla för ögat än vad de nog är för magen...

Påfyllning av Lyckodepå..

Solen bröt nyss genom molntäcket för ett ögonblick varpå både Husmor o märrarna rusade till nåt lämpligt hyrne av gårn för att lapa i sig några välbehövliga strålar.

De, för att kanske bli av med vinterpälsen medan vår Husmor, ja, hon ville nog mest bara fylla på lite i sin inre lyckodepå ♥

Mut-Mat...

Idag suckar o stånkar vår Husmor alldeles extra mycket vid köksbordet där hon trälar med bokföringen för 2012.

Hon inte på sitt bästa humör men håller näsan ovan vattenbrynet tack vare älg-, & viltgrytan som puttrar på spisen o sprider förföriska dofter av kantareller, rödvi.n och vitlök som ett slags löfte att trevliga(re) upplevelser stunda skall.

Men ännu några timmar gäller räknemaskinen. den gamla hederliga bokföringsboka samt, förhoppningsvis, koll på debit o kredit...

Getpedikyr...

Efter utfodring, mockande o annan djurrättslig omfägnad ägnades lördagsförmiddagen åt att klippa getternas klövar.

Ni som tror att en sekatör är till för trädgårsarbete får tänka om - de är som gjorda för getpedikyr!

Penseldrag av skimrande vitt...

Husmor har idag sitt hjärta famnat i ett slags sällsamt tillstånd av tacksamhet och ödmjukhet inför Livet självt.

Hon hade en morgon hemma på gården, gick en runda i skogen och då hon kom ut i brynet bröt solen igenom för ett ögonblick - som för att skriva henne på näsan hur outsägligt vackert Husmors pyttelilla hörn av världen återigen av stora generösa penseldrag har målats i skimrande vitt...

God morgon!

Välsignat äppelträd!

Här på gårn finns ett äppelträd som i det närmaste verkar vara välsignat. Räcker till både folk och fä!

 

Dessa, alltså folk och fä, verkar alla ha tagit intryck av gårdens husmor för samtliga torde ha ett mycket gott föförstånd. 

 

Titta bara på det välsignade äppelträden. När husfolket för länge sedan försett sig med  underabara äpplen så det räckte och blev över, finns ändå mängder av frukt kvar till andra äppelbegivna två- och fyrbenta varelser.

Nästan som vore de, liksom Bibelns fem kornbröd och två fiskar, välsignade och räcker till alla och envar.

 

Idag har det varit närmast slagsmål om det som finns kvar av trädgårns Johanäpplen.
 

 

Johanträdet, undrar du, vad är det för en sort? Det är ett alltid rikt fruktbärande äppelträd som en trevlig ung man vid namn Johan förärade gårdens matmor då hon fyllde - hm - trettio...

 

Och trots att var bara för något enstaka år sedan har trädet underligt nog hunnit växa till sig rejält och blivit stort och omfångsrikt och därtill även fått sin frukt övermogen - men, icke att förglömma, mycket mycket begärlig...

.
Hm - en livsfilosofisk fundering smyger sig in; Har måntro utvecklingen varit densamma med den som fick trädet då hon fyllde trettio...

För nåt år sen...

Och Johanäpplena attraherar inte bara gårdens matmor och hennes bevingade vänner - nej då, hit hittar även husmors fyrbenta o klövförsedda vänner...

Som sagt. Ett välsignat äppelträd...

Glad dag!

Drottningen av Dyngans bysthållare...

Vår husmor har jobbat mycket och varit iväg från gården i många långa dagar. Men idag, då hon fick en ledig dag, har hon frotterat sig med de två och fyrbenta vännerna ute på gården och varit i stormockartagen ute i lagårn.

Hon har också lekt drottningen af Dyngan vilket hon roar sig med just då hon vält ut ett lass sket och vingligt står högst upp på dyngestacken och håller i skottkärrans skaklar och förtjust ser sig omkring. På sprättande tuppar, pickande höns, rusande getter, keliga katter, hungriga märrar, sexfixerade höglöpande tikar, snattrande anka och kärlekskrank gåskarl. På kringgärdande ängar, skogsbryn och mossbelupna stengärdsgårdar och rösen.

Då suckar hon förnöjt och förvandlas till den tjusiga och högt uppsatta ( nåja i alla fall högst upp på sketstacken) Drottningen af Dyngan..

Den förnöjsamheten tog emellertid Husfar snart ur henne.

Efter många dagar på vift finns en stor mängd eftersatt hushållsarbete att åtgärda. Mitt i tvättyran slog vår husmor på stort och sköljde upp sina bysthållare och hängde sedan prydligt upp dem på tork i en lång rad efter varandra.

Dessa hyllhållare kan förvisso inte ens med den bästa vilja i världen beskrivas vare sig som näpna eller nätta, men kanske var ändå Husfars kommentar lite i värsta laget. Trots allt.

När han kom asandes i sina storstövlar över betonggolvet i källaren och fick se Husmor i färd med att hänga upp bysthållare efter bysthållare - den ena rejälare än den andra - tvärstannade han på tröskeln. Det senare uppskattades emellertid av Husmor eftersom hon inte ville ha in ett stövelförsett gubbskrälle i tvättstugan.

Husfar glodde förvetet med klotrunda misstroende ögon på den långa raden av rediga bysthållare.

Han sa inget men ena handen for upp gned i skäggstubben med ett raspande ljud som överljöd den gamla brummande avfuktaren i hörnet.

Så infann sig den där spefulla glimten i de gloende ögonen och han utbrast:

- För bövelen mor, jag huppas att du feck e sjuhällsickens storköpsrabatt när du vatt inne å hannlat så in i hällsicke på Alfa-Lavals speciälla hyrne där di har sia stössta juverhållare...