Femtio nyanser av honom! Nä, hösten....

Ledsen om du kanske blir besviken, men "Femtio nyanser av honom" var nog en så kallad freudiansk felskrivning, vår Husmor menar förstås "Femtio nyanser av hösten"...

"Femtio nyanser av hösten" innerhåller inte, som E L James erotiska roman, en massa in- och utvecklade beskrivningar av erotiska förlustelser, av dominans och underkastelse eller om komplicerade sensuella relationer.

Men.

Men.

Men - här följer ändå något mycket njutbart och mycket sinnligt. Ja, här följer en hel orgie faktiskt.

Frosseri och orgier i det färgstarka natursceneri som naturen bjuder oss på när den börjar rusta sig för vintervilan.

När naturen sakta men säkert låter sin i färgförändring satta täckelse falla och står där så småningom, helt bar med nakna skarpa konturer mot den bleknande solen.

Så kanske handlar "Femtio nyanser av hösten" om ett slags njutning ändå när allt kommer omkring.

Om sinnlighet, om finstämnda nyanser, skälvande ljusspel och grenverkssilad sol...

Om att underkasta sig livets gång, förgängligheten, tiden...

Om att låta sig domineras  av intryck, dofter, skönhet, förnimmelser...

Och nog handlar det ändå om en komplicerad sensuell relation  - ambivalensen i förhållandet till hösten, kärlek och vemod på samma gång. Då vi obevekligt måste kapitulera inför det som snart komma skall, vintern, kylan och mörkret....

Jo, så visst handlar "Femtio nyanser av hösten" om njutning - en njutning av det som varit, av det som är och det som ska komma.

Framför allt kan vi förnimma njutning i den sköna vetskapen om att det kommer en vår igen...

Så vänner, håll till godo - här följer FEMTIO NYANSER AV HÖSTEN...

Åtminstone hos vår Husmor...

 

 

 

 

Vinnare - och förlorare...

Denna rackliga Blommehöna (brunspräckliga i mitten) har snuvat mig flera gånger på sina ägg i sommar.

Första gången hittade jag tolv ägg liggandes mitt i ett jättestånd höstflox. Nästa gång hittade jag nio ägg under klematisen vid farstubron.

Varje gång jag tagit äggen har hon blängt som tusan, gnällt och utgjutit (an)klagande läten över förnärmelsen i några dagar. Ända hon kommit på ett nytt ställe där hon kan lura mig på sina ägg..

Och si - till slut lyckades hon.

Häromdagen hörde jag hur det pep som tusan, trodde först att det var ivriga småfåglar men vid en närmare granskning bland funkiabestånden vid husknuten visade sig sagda höna stå villrådig intill ett uppspekat jordrede i vilket det låg sju kläckta ägg.

Men bara en kyckling levde, de andra sexhade dukat under för köld, väta och hunger.

Så Blommehönan både vann och förlorade.

Och går nu i fähuset med en enda liten kyckling, som emellertid piper som vore där ett dussin...

Gratulationer till en redaktionschef...

 

 

I dagarna fyllde han halvsekel. Den stolte o vassnäbbade, om än lite halvgamle, tuppen i Jönköpings-Postens hönsgård som klappar med vingarna, schasar med hakklapparna o sprätter med spattiga tuppaben när han galer åt hönsen att lyfta sin tunga gump o masa sig ut o leta nyheter.

 

Vissa av oss betraktar han med trött blick inunder slokande tuppkam, suckar o tänker vagt förhoppningsfullt: "Nåja, även en blind höna hittar ju ett frö ibland..."
 

Och vi, ja vi lyfter på våra nyhetsvädrande fjädrar, anstränger våra små ordälskande hjärnor, vinkar med våra block&pennabärande vingar, spretar med våra tangentälskande klor, spetsar våra grävförmögna näbbar o kacklar glatt fram ett unisont:

 

GRATTIS MAESTRO MATS!!!!!!!