Im dreaming of a white Easter...

Phjuuuh!

Har med nöd o näppe tagit mig igenom ännu ett långpass på jobbet.

Kom hem lagom till Påskhelgen. Som i fjol firades med sol, bad och letande av påskägg bland grönskande gräs och blommande påskliljor.

Så blev det nu inte riktigt i år...



Den vintriga vyn från kökets fönster verkade ha en nedslående effekt på både Blenda och Alice som låg o blängde ut mot pergolans nedsnöade passage...




Kaprifolens grenar och hasselns blommor fick snällt finna sig i att åter kläs i vintrig skrud.


Efter alltför många dygn i Civilisationen "iblann fölk", som Husfar ibland spottande benämner ansamlingen av människor, var det otroligt befriande att ta med sig tasspatrullen på en tur ut i skogen vars vägar och stigar endast trampas av klöv- och tassförsedda varelser.





Gick bland snötyngda grenar som gjorde stigarna svårframkomliga och nackens bara glipa uppenbarligen oemotståndlig eftersom snön hela tiden ville falla in just där.

Gick förnöjsamt och gnolande; Im dreaming of a white Easter...

Eller kanske inte?


Holkuppsättningen som kom av sig...

Liljeblomningen som kom av sig...

Trädgårdsarbetet som kom av sig...

Påskpyntandet som kom av sig...


Vårbetandet som kom av sig...


Men vårblomsterna kämpar på - trots snö mitt ibland stjälkar och blad.


Den snöiga påsken gav mig idén att ordna Thanksgivingdinner - till påsk!

Tog mig an en jättelik kalkon på sisådär sex kilo.


Och det varde kväll.

Och det varde gille.

Nä, visst ja. Det varde Thanksgivingdinner.



Och det varde äggmålning.

Här syns delar av fyra generationers äggmålning.


Och det varde nytt liv...

Familjens Yngste Medlem introducerades för alla nära, kära, gäster och familjemedlemmar.

Välkommen Gottfrid!

(Hm, undrar just hur det är att inleda sin vandring här på jorden med att fira Thanksgivingdinner under Påsken hos tokiga mååååmoooo...)

Men så sant som det är sagt; Det ska böjas i tid - det som krokigt ska bli...


Och det varde gratulationsblomster...


Och det varde natt.

Och det varde påskdagsmorgon då det klockan 04.47 var minus 11 grader, fullmåne och ett nytt fragilt nattgammalt isskikt på dammen.

Endast jag och tupparna var vakna.

De ropade ihärdigt, gal direkt till mig med budskapet att de längtande efter gårdens husmor...

Eftersom den här påskkavalkaden inleddes med strofen "Im dreaming of a white Easter" sker avslutningen i samma anda:

När påskdagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå.........

Livets förunderliga storhet...

ETT GOSSEBARN ÄR FÖTT.

En morgon som denna, då marken åter ligger kall o vit o gör så att Våren tvingas stanna av i sina svepande generösa penseldrag av liv, färg och födelse, ja då tvingas även du och jag inse att det finns något som är större, mäktigare o obevekligt avgörande, än oss människor. Såsom Naturen. Såsom Livet självt.

Men i samma kalla vita stilla gryning kan man likväl fyllas av fascination o glädje, hänföras av, detta stora o opåverkbara. Av Livets storhet. Av Naturens storhet.

Som att vår Dotter i natt gav liv åt ett litet gossebarn...

En väldans BLÅ Vårfrudag...

Trots att det bara är mars månad gav vårfrudagens förmiddagen en bedräglig (?) bild av sommar.

Blå stunder. Under blå himmel.


En fjäril kom ljudlöst och satte sig på ett flagat balkongräcke och fläkte vällustigt ut sina vingar och lapade sol, vackert accentuerad mot en blå himmel.


En skata gjorde likaledes längst upp på toppen av en blå blomställning där New Dawnrosen klättrar.


En blek vårsol gav skarpa solkatter i Lugnavikens blå vatten.


En förbluffande mild bris fick strå och vass att förförande svaja så att lågmälda torra rassel uppstod. Gula och blå färger i skön förening. Nationalistiskt värre...


Fågelkärlek på vårfrudagen. Bakom varje färgstark domherre står en mildare domfru. Längst upp syns vigselförrättaren - en kaxig blå mes...


Katten Sixten är intresserad av både fåglar och fjärilar. Vilar efter att ha rusat runt som en blå dåre.


En tusensköna vars blomblad tonar ut i rosa, nästan blå fraserade kanter, tittar oblygt fram ur grästäcket.


Nässelfjärilen söker näring hos nyss utslagna blå scillor.


O Sixten spanar vidare efter nya fjärilar att jaga. Gräset har ännu inte vaknat och stråna är mer blå än gröna.


I skarpt motljus ställde sig ännu en fjäril för att lapa sol - på behörigt avstånd från kissens mycket vassa och ljust blå fäktande klor.


Ivrigt strömmande vatten strävar längs Emåns slingrande väg österut, ända ut mot Em vid Östersjöns början där sött möter salt.

Där åns blå nyans möter havets blå...


Jodå, förstås. Ingen Vårfrudag utan våfflor. Dagens våfflor stod Johanna och Ludwig för i Näsby och åts frasande nygräddade med grädde och hallonsylt på porslin med blå kanter.


Ett andpar simmade i dammen och lät sin metallicfärgade fjäderdräkt reflektera det sista av dagensljus då solen sakta sjönk och lämnade efter sig en dovt blå himmel.

Efter en blå och bedrägligt (?) somrig Vårfrudag...

(Vårfrudagen är oxå startskottet för gårdens Husmor att så smått förbereda både kvast o katt för den stundande färden mot Blåkulla. Men det är en helt annan historia...)

Kär Lek under svanmorgon...

KÄR LEK.

Kärleken finns överallt.

I oss, kring oss, runt oss, över oss, under oss. I varandra. I tingen. I drömmarna.

I sobra svanars våta vårlekar.

Kärleken genomströmmar allt, även Emåns strida vatten som ymnigt drar genom frodiga sjöland just där Tjurkens svarta vinterkalla möter upp...

Vårdagsjämning...

Idag när solen grydde så grydde samtidigt vårdagsjämningen.

Kaveldunen som nyss stod högdräktiga har gått in i förlossningsstadiet. Öppnat sig och släpper sina frön. Nytt liv...

Jag drar in den mättade luften, känner det lätta regnet och suckar lättad och lycklig.

Sluter ögonen och stannar i ögonblicket. Nuet.

Känner mig fyllas av ömhet. Av kärlek och tacksamhet över att en underbar vår står för dörren.

Nytt liv...