fredag 7 februari 2020

Så gack jag ut och mötte dagen...

 

Såg redan ett par timmar innan solen gick upp att det var en fantastisk vacker vintermorgon. Klädde mig varmt, tog på hundarna sina västar, ja, jag tog på mig en själv också om än i litet större storlek och annorlunda konstruktion än hundarnas.

Greppade kameran och gick ut. Ljuset var magiskt!!!!

Jag fick följa gryningen. När jag gick ut fanns inte tillstymmelse till solstrålar men ljusspelet på himmelen berättade villigt att solen hade vaknat och var på väg.

Jag följde hur solen till slut letade sig upp över horisonten i önster och kastade guldkorn på de snötäckta barrträden i väster bakom stenmurar och gärdsgårdar.

Det knarrade gott under kängorna. Frisk, krispig och vintrigt i luften. Andedräkten blev till rökringar när jag andades ut. Och när jag fotograferade immade glasögonen igen.

Vägen var glashal och jag trippade försiktigt som en bedagad ballerina. Är väldigt rädd för att ramla ty det gjorde jag med högst olycklig konsekvens för många år sedan. Har fortfarande sviter av det i min vänstra fotled.

Men åh vilken upplevelse jag fick. Att möta dagen. Den femte februari uti nådens år 2020.

Lycklig och tacksam över mitt liv och allt jag får se, vistas i, uppleva och ta till mig.

Tack Livet. Tack Gud. Tack Ödet. Tack Alltet.

Låt mig fortsätta känna vördnad och tacksamhet för mitt liv och inte bli ledsen och uppgiven över allt jag inte kan prestera och inte genomföra. Låt mig slappna av och inte vara så hård och dömande mot mig själv utan känna att jag duger. Som jag är. Trots  mina tillkortakommanden...

Nu önskar jag dig, med mina bilder och tankar, en fin fredag och en härlig helg!

Puss o Kram,
Mickan










Här i trädtopparna börjar solens strålar nå fram.







10 kommentarer:

  1. Magiskt ❤ är själv ute mycket med vår hund. Stillheten, dofterna, lugnet och sinnesro. Allt är som insvept i ett underbart skimmer. Och som en natur bonus så börjar man höra fåglarnas muntra vårkvitter. Trevlig helg till dej oxå från ännu en lanttant.��������������

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Kristina! Det gäller bara att se, notera och reflektera över allt man har omkring sig. Och som du säger så är fåglarna generösa med sitt kvitter! Härligt så det förslår! Kram!

      Radera
  2. Så fina bilder! Det ser ut som vintern i byn där jag växte upp. Trevlig helg önskar den förskingrade! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gott att bilderna väcker barndosminnen hos dig, du förskingrade smålänning :-)

      Radera
  3. Härliga bilder som alltid!! Ja, man måste
    säga till sej själv att man duger som man
    är!!(Jag gör det ofta)När man tar sej en
    tankeställare så förstår man vad man har!!
    Då blir livet plötsligt lite behagligare!!
    Fin fredag och helg på dej vännen,och de
    dina ute i Nävelsjöskogen. /Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant men ibland sänker sig missmodet och lägrar, omslingrar oss och då kan det bli trassliga tankar och känslor som skaver och kliar. Desto bättre när det skingras och man åter ser ljus och hopp! Kram till Sjunnen från Nävelsjö :-)

      Radera
  4. Underbara bilder som du låter mej ta del än denna smärtan dag. Önskar dej allt gott Mickan. Kram🌷🌷🌷

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh din stackare som plågas av lekamliga smärtor Maj-Britt!!!!! Sänder dig massa styrka och kärlek och hoppas intensivt att smärtan lättar och du får det behagligare! Inte desto mindre är jag glad att du följde med mig på promenad och såg samma saker som jag såg. Tack! Ta väl hand om Dig och be vår Herre ta bort din smärta! Omfamning,
      Mickan

      Radera
  5. En kram till Tant som har förmågan att hitta ljuspunkterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh TACK P-O för detta fina och glada tillrop! Nu blev jag glad!!! Här kommer en tantkram från mig och svansviftningar och nospussar från vovvarna till dej och de dina, två- som fyrbenta!

      Radera