Jubileum på Residenset

Kära följare!

Idag bjuder jag på några glimtar från gårdagens 20-årsjubileum för Länsbygderådet Hela Sverige ska leva - Jönköpings län.

För drygt tjugo år sedan var jag drivande i att starta ett Länsbygderåd i länet.

För det är ingen självklarhet att landsbygder i allmänhet och min egen bygd i synnerhet, har en vettig framtid. 

En landsbygd där människor kan leva och bo, gör sig inte självt utan vi som är rädda om vårt landsbygdsliv och vill säkra för en livskraftig framtid, vi måste engagera oss och kämpa för våra bygders framtid.

Sagt och gjort. Som engagerad ung kvinna blev man ett lätt byte i föreningslivet. Och visst snart fann jag mig invald i den ena styrelsen efter den andra, bygdegårdsföreningen, hembygdsföreningen, LRF-avdelningen, Studieförbundet Vuxenskolan, etc.

Jag åkte också på många träffar med folkrörelserådet Hela Sverige ska leva. Det var just i den tid då vi förstod vikten av att vi måste organisera oss runt om i landet. Att vi, för att bli en enad röst och en organisation att räkna med, måste få en struktur i hur vi organiserar oss. Hur vi undviker vita fläckar på kartan som inte famnades av information, råd, stöd och inbjudningar till Hela Sverige ska leva. En lösning vi pratade om var att tillskapa länsvisa bygderåd vilka skulle fungera som ett sammanhållande paraply för länets samtliga lokala utvecklingsgrupper.

Det var lättare sagt än gjort att försöka formera sig länsvis. De lokala utvecklingsgrupperna och vad de jobbade för och med, såg mycket olika ut. Det var inte heller enbart positivt mottaget när man började åka runt och ”missionera” för att vi skulle organisera oss. Lokala byalag och utvecklingsgrupper är i sanning underifrånbyggda och inte sällan fanns (finns?) en skepsis mot direktiv och förslag som kommer ”uppifrån” och som dessutom menade på att de lokala högst frilevande grupperna nu skulle organisera sig och formeras i något slags system.

Påhejad av personal och förtroendevalda i Hela Sverige ska leva bjöd jag in till flera fysiska träffar där vi pratade om våra landsbygder och hur vi skulle kunna gynnas av att ha en länsövergripande funktion som skulle ha öron och ögon både uppåt och nedåt. Som skulle bli en samlad och starkare röst för vad Jönköpings läns landsbygder behövde och ville. 

Trägen vinner heter det ju. Året var 1998 då jag och några äldre herrar med silver i håret, äntligen formerades och konstituerades i en folkvald styrelse för Länsbygderådet i Jönköpings län där jag hade förmånen att vara rådets allra första ordförande.

Med stort nöje har jag sedan fått glädjen att följa utvecklingen och arbetet som Länsbygderådet i Jönköpings län har utfört under de två decennier som förlupit sedan starten.

Jag känner ödmjukhet över att jag fick vara med på ett litet hörn i tillskapandet av Länsbygderådet i Jönköpings län. Inte desto mindre känner jag stor tacksamhet och glädje över att Länsbygderådet i Jönköpings län ännu lever och består. Det är med stor tillförsikt jag ser fram emot fortsatt positiv utveckling av landsbygderna i såväl hela landet som här i Jönköpings län.

För så är det ju - Hela Sverige ska leva!

Här följer nu glimtar från gårdagens Jubileum tillsammans med Landshövding Helena Jonsson i det vackert  och mycket stilfullt inredda Residenset i Jönköping.