Mat o Kalas - Militärtjänstgöring o Vintervalpar

Jag känner mig lite som Dagny här. Efter en minst sagt intensiv Trettondagshelg har vardagen kommit åter till gården. Helgen som var gick i kalasandets och mathantverkets tecken! Du milde!

Helgen inleddes med kalas här i stugan på Trettondagsafton med sex rätter på menyn. Två av våra trevliga gäster vad just hemkomna från en semester på Kuba. De hade inte bara vänligheten att bjuda oss på spännande berättelser utan lät oss även smaka en riktigt exklusiv "Habanos" med gördel! Det är väl första och enda gången det röks inomhus i den här stugan!!! Men oj vad de doftade gott! Herreman! 

I present hade de med sig en stor handsnidad sugga med kultingar som alla såg lika välmående ut som vår Johanna. Nu ligger de här på bänken och ler mot oss var gång blicken vandrar till dem! 

Här gör jag potatisgratänger med timjan och rödgul trumpetsvamp,
receptet finns i min bok Mickans Mat&Glädje

Detta är grunden till snittarna som ska serveras till bubblet när gästerna kommer. Smördeg, babyspenat, västerbottenost och vanlig gul trattkantarell. 

Just hällt av lagen från tjälknölen av älg. Märket efter termometern syns mitt på.
Det här receptet finns också i min bok Mickans Mat&Glädje

Förrätten består av skaldjurspaté på rotfruktschips samt laxrom

Roland Smen begrundar husets ölöppnare

Sickna väluppfostrade gäster som inte sätter sig innan vi dansat in också! Haha
Både Jiri och Helena Holasek från Havsjö Fiske och Konferens samt Bodil och Roland Smen medverkar i min bok Mickans Mat&Glädje med flera goda recept! 

Fisksoppa med saffran, citronmarinerade morotsflarn med skaldjur och aioli
Fisksoppan finns i min bok Mickans Mat&Glädje, men här har jag tillsatt saffran, morotsflarn och mer skaldjur.

Härliga Bobo!!!!

sent på kvällen gick vi upp med alla små hundar och in kom nu istället de
snygga flattarna Ceasar och Elvis som ägs av Jiri och Helena

Kompisar till Johanna att förgylla tillvaron i ladugård och stuga.
Trynpussar, Bodil och Roland

På fredagen gästade vi två kalas på fredagen, ett julkalas på dagen och senare ett födelsedagskalas på kvällen uppe hos våra närmaste grannar ovanför backen, söderöver. 

Lördagen hade vi gäster här med god mat och dryck och så avslutades helgen storstilat med otroligt trevlig Brunchbjudning hos våra vänner och nära grannar ovanför backen, norröver.

Hundar och valpar tycker inte så mycket om detta kalasande ty de får inte den uppmärksamhet som de tycker att de minsann är förtjänta utav. Så de tar ut maximalt av uppmärksamhet dessemellan, då vi är hemma alltså. Vare sig det är dag eller natt…

Husfar, som är i den åldern att han upplevt det alla unga män gjorde i hans ungdom, det vill säga militärtjänstgöring, lärde sig under den tiden att sova närhelst som tillfälle för sovande gavs – om man så stod upp. 

Denna lärdom har han tagit med sig genom resten av sin levnads dagar och sover tungt och, inte sällan, högljutt. Det innebär att han ändå sover trots att valparna är på bästa bushumör klockan två på natten – men inte jag.

Sömndrucken lekte jag lite tafatt med dem i sängen. Smekte, kliade och fick en och annan snufs och slick tillbaka. Så började min mage kurra högljutt. Varför vet jag inte, ty den har ju inte varit tom på över ett halvt sekel. Valparna blev blickstilla. Stannade upp, höll andan. Lade sina vackra huvuden på sne, en på ena hållet, än på andra, för att riktigt kunna lyssna in vad det var som skedde.

Det syntes tydligt att de funderade väldeliga över vad som dväljdes i den stora kurrande buken. VAD var det som brummande där innanför??? Hade matmor svalt en katt? En björnunge? Eller kanske en grupp förskolebarn? Eller förresten, är det kanske DÄR INNE som de försvunna kullsyskonen Daisy, Dorthy och Doris uppehåller sig?

Jag kunde inte låta bli att börja skratta åt deras dubier. Trots den tokiga timmen och sömnbristen. De var ju så otroligt söta! Så förundrade! Så begrundande!

Märkligt ändå va? Den brummande snarkande Husfadern gav de inte en sekunds uppmärksamhet, men matmors stora mage, ja den var tydligen värd att bevaka.

Ehuru. Till slut lugnade sig både buk, valpar och tant så en stunds sömn hann det bli, tack o lov.

Men jag undrar om inte en vintervalpsperiod kan jämställas med militärtjänstgöringen – ty snart tror jag att också jag, liksom Dagny och Husfar, kan sova var som helst och när som helst, bara tillfälle till sovande ges…

Puss & Kram! 

Er Mickan