Festen igår gällde en fantastiskt trevlig Tacksägelsefest. Som i gårdagens fall innebar att nybyggarparet Ludwig och Johanna, ni vet, Vår Enfödde Son och hans lagvigda hustru, bjöd in släkt, vänner, hantverkare och annnat löst folk som på något vis bidragit till att bygga huset och hemmanet Thorshill! Detta UNDERBARA ställe som jag avgudar!!!
Åh, det var ett sådant fröjdefullt gille ska ni veta! Så roligt att få vara med på en sådan härlig tillställning.
Jag har röjt lite och har bland annat svärtat vedspisen här i huset. En syssla och gärning som minner mig starkt om min salig morfar Douglas som föddes i slutet på 1800-talet. Han skötte alltid sysslor som den nämnda, i barndomshemmet Sjöängen i Bjurvik.
Det var en smula högtidligt på något vis, när Morfar kritade
och svärtade spisen. Diametrala färger. Ty han kritade den stora kupan ovan den
öppna spisen så den blev alldeles kritvit. Sedan gick han runt och in i köket
där vedspisen ägde den andra rökgången i samma skorsten. Där svärtade han
spisen.
Kan ännu erinra mig dofterna, speciellt när han ”eldade av”
vedspisen efter att han svärtat. Det luktar på ett alldeles speciellt vis, inte
rakt igenom angenämt, men ändå liksom hemtrevligt på något vis. För att det var
där. Och då. Och att det var morfar som ”kritade och svärtade spisarna”. Detta
skedde till jul i regel. Då skulle den en aning nedsotade stora rundade murade
spiskåpan ovan den öppna brasan bli vit och fin. Och vedspisen, som vid det här
laget var avbränd, avskavd och fattig på färg, skulle bli svart och fin.
Och nu har som sagt jag svärtat spisen. Men jag måste
säga att doften inte är densamma när jag eldar i den nysvärtade spisen. Jag
tänker att kanske själva spissvärtans innehåll har förändrats över åren och att
det är därför doften inte är som jag minns den? Eller minns jag fel? KAN man
ens minnas fel? Minnas fel doft liksom?
Det där med minnen, doftminnen, sitter samman med många
sinnen. Jag minns en gång en kvinna i 70-årsåldern som gick på min
trädgårdsgång, plötsligt nåddes hon av doften från min Rosa Rugosa Hansa, och
utbrast:'
"Åh, men gud! Det luktar precis som när jag var
liten och var hemma hos mormor!''
Hur som helst så doftar det HEM här i köket där jag sitter.
Vilket är en mix av massa dofter. Blöt hund. Kaffe. Brasan. Vedspissvärtan.
Kattmat. Händerna luktar ännu lite valp efter kel och närhet. Lite vag doft av
sköljmedel från särken. Stearin. Ännu ligger en knapp sträng av salamidoft kvar
i köket från det att jag öppnade kylen innan.
Och hm, jo kanske stiger det en aning parfymdoft upp från
handlederna när jag skriver, en rest från gårdagens gille då jag gjorde mig
till och både tvättade mig och tog på mig lite väldoft.
På tal om mitt barndomshem i Sjöängen, Bjurvik. Igår blev jag uppvaktad! Av mina goda vänner och grannar Karin & Roger som äger och bor i mitt nämnda barndomshem. Vi var ju på samma gille och de passade då på att uppvakta och gratulera till min senast släppta bok.
Så gulligt! De uppvaktade med en fantastiskt blommande azalea, en supergullig dikt på vers och en imponerande glaspjäs i cerise. Det stod att det var en stake - men jag tror jag kommer använda det som ett snapsglas, hehehe.
Nu ska jag strax börja laga söndagsmiddag som idag kommer bestå av baconlindad köttfärslimpa fylld med trumpetsvamp och ost, kokt blomkålshuvud, kokt potatis, svartvinbärsgelé och inlagd gurka.
Å så mjölk till det.
Eller förresten - vid närmare eftertanke - det får nog bli öl och en snaps ur bygdens absolut största och högsta snapsglas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar