Min Sensommarmorgon...

Min sensommarmorgon.

Dimman ligger tung och lågt över nejden. Gör sikten suggestiv. Ger utrymme för fantasifulla betraktelser däri.

Ännu en grässkörd ligger i strängar på daggvåta åkrar. Det avslagna gräset suckar tungt i sina strängar. Stråna trycker sig i trängseln hårt och uppgivet mot marken. Klibbiga. Kalla. Våta. Väntar på en sol som ska värma dem och jaga bort det våta likt löv som far med vinden.

Två svanar flyger just ovan trädtopparna, vingslagen hörs tydligt i den stilla gryningen. Hårda, bestämda och målmedvetna men ur deras strupar kommer inga läten. 

Björkarnas nu djupt gröna blad hänger våta. Tunga. Stilla. Inte ens asparnas annars så neurotiskt vibrerande löv rör sig. 

Stiltje.

Ovan de låglänta markerna runt Emån ligger dimman tjock. Konturen av en fiskebåt med två morgontidiga fiskare kan skönjas nedströms ån.

Solen, som nu klättrat upp ovan horisonten, kastar eld och glöd över sädesfält vars daggsvepta korn glittrar lik solkatter i det gyllene ljuset.

Min sensommarmorgon.