1 månad sen jag blev sjuk

Nu är det drygt en månad sedan som jag hastigt blev sjuk, började hosta blod, fick skyhög feber och med brådstörtad ambulansfärd hamnade på akutmottagningen på Höglandslasarettet där man kunde konstatera allvarlig dubbelsidig lunginflammation och otäckt höga infektionsvärden.

Det var början på min lasarettsvistelse. En vistelse som jag var oerhört tacksam för i varje stund och jag mottog ödmjukt alla omsorger och behandlingar från den helt fantastiska, omtänksamma och skickliga personalen.

Men visst var jag ledsen också, framför i början då innan jul. Då grät jag mycket men så var jag också väldigt sjuk då. Men just då var jag ledsen och sörjde det faktum att jag inte skulle få vara hemma på gården och fira jul med folk och fä…

Något som blev speciellt påtagligt i år. Just det att jag INTE var hemma på gården och firade jul.

Varför undrar du? Varför det blev extra påtagligt i år?

Jo det ska jag berätta. Det blev så påtagligt därför att raraste reportern Åza från Smålandsbygdens tidning, gjorde ett jättefint och bildrikt reportage om hur jag firar jul här på gården med folk och fä.

Jag har faktiskt inte kunnat/orkat/velat/vågat titta på det fina reportaget förrän nu.

Och här bjuder jag dig på det. Det är ju jättefint men med tanke på hur julen ju blev så känns det ju lite,,, ja, vad.... vet inte.... dumt... eller lite vemodigt...

Men reportaget är ju jättefint!

Se här själv min vän!

Hur som helst. Tillbaka till sjukhuset.

Efter några dygn vände så äntligen mitt mående när värdena blev stilla allt bättre. Så till nyårsafton kom jag rent av hem till gården igen. Men något nyår firade jag inte, jag gick och la mig vid åttasnåret och missade allt vad årsskifte heter – med nytt år var det likaväl på morgonkvisten!

Ja, och sen har jag sakta men säkert blivit allt friskare, även om jag känner att kroppen fortfarande är lite trött.

Innan jag avslutningsvis vill uttrycka min ödmjuka tacksamhet gentemot er alla så vill jag bara inflika att jag inte har ”gått i väggen” som många sagt, trott och skrivet. Det uttrycket får vi inte använda så slarvigt för det är ett riktigt, riktigt jobbigt sjukdomstillstånd som man inte önskar någon annan. Men en lunginflammation, låt vara dubbelsidig, är något helt annat.

Så.

Kära släkt, vänner, följare, läsare och grannar. Jag vill avslutningsvis tacka er ALLA för fantastiskt stöd, härlig uppmuntran, fina vykort, mysiga sms, omtänksamma meddelanden, rara hälsningar, vackra blomster, värmande gåvor och goa påhälsningar!

Ni har verkligen gjort mig glad, varm, lycklig och fått mig att känna mig privilegierad som får vistas i hägnet av era omsorger.

Puss o Kram
Eder Lanttant