måndag 17 oktober 2011

Det bedagades skönhet...


I vissa stunder, dagar, ögonblick- och kanske i vissa vinklar, väcks ibland en onödigt klarsynt fundering huruvida den mest gyllene, lysande och mer funktionella tiden kanske har passerat…

Bedagat. Vissnat. Blivit passé.

Å andra sidan kan man också se hur det gistna, det grånande, det som obevekligen blivit stadd i förfall och förmultning, äger en alldeles osedvanlig skönhet.

Skönhet beslagen med ett slags skörhet men som samtidigt är oändligt segt och hållbart. Som äger sin egen mystifierade erfarenhet. Bär på berättelser, skeenden, hemligheter…

Omges av en egen synlig eller osynlig aura,(betraktarens val).

Vare sig det är en gammal gisten träeka, en tuva starrgräs, en knotig gren, en vittrande stenhäll, en sommar – eller en rejäl och välmogen kvinna…

God morgon!

Er Mickan

3 kommentarer:

  1. Skönheten vilar i betraktarens ögon...här är det dimmigt idag, inte så kallt och det lär bli en dag med katter i sängen då husmor här har fått feber....Gomorron! eller gonatt! hihi

    SvaraRadera
  2. Krya på Dig Ulrica! Katter i sängen lär skynda på tillfrisknandet har jag hört... Kramen!

    SvaraRadera
  3. Åh vilken vacker bild Mickan. Och jag föredrar det som varit med ett tag, det där grånade, lite gistna, eller skönheten i en gråsprängd tinning. Det vackraste håret hade min mormor, alldeles silvervitt. Hoppas mitt råttfärgade övergår i det också så småningom :-) Ha en skön helg !
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera