I vissa stunder, dagar, ögonblick- och kanske i vissa vinklar, väcks ibland en onödigt klarsynt fundering huruvida den mest gyllene, lysande och mer funktionella tiden kanske har passerat…
Bedagat. Vissnat. Blivit passé.
Å andra sidan kan man också se hur det gistna, det grånande, det som obevekligen blivit stadd i förfall och förmultning, äger en alldeles osedvanlig skönhet.
Skönhet beslagen med ett slags skörhet men som samtidigt är oändligt segt och hållbart. Som äger sin egen mystifierade erfarenhet. Bär på berättelser, skeenden, hemligheter…
Omges av en egen synlig eller osynlig aura,(betraktarens val).
Vare sig det är en gammal gisten träeka, en tuva starrgräs, en knotig gren, en vittrande stenhäll, en sommar – eller en rejäl och välmogen kvinna…
God morgon!
Er Mickan
Skönheten vilar i betraktarens ögon...här är det dimmigt idag, inte så kallt och det lär bli en dag med katter i sängen då husmor här har fått feber....Gomorron! eller gonatt! hihi
SvaraRaderaKrya på Dig Ulrica! Katter i sängen lär skynda på tillfrisknandet har jag hört... Kramen!
SvaraRaderaÅh vilken vacker bild Mickan. Och jag föredrar det som varit med ett tag, det där grånade, lite gistna, eller skönheten i en gråsprängd tinning. Det vackraste håret hade min mormor, alldeles silvervitt. Hoppas mitt råttfärgade övergår i det också så småningom :-) Ha en skön helg !
SvaraRaderaLisa/Lisas trädgård