Idag upplevde jag årets första dag med försommarkänsla! Det var varmt och skönt men samtidigt kvalmigt och hett. Ja, det var så varmt att jag ville ta en simtur i dammen.
Men jag kom liksom av mig…
Det har med förra årets regnfattiga sommar och höst att göra. Det torrlagda halvåret medförde att vattnet i vår större damm bara sjönk och sjönk.
- Dä ända sum gör att vattennivån går opp ä när du häver di i, sa Husfar.
I fjol samtyckte han således till mitt badande. Men idag lät det minsann annorlunda.
Efter att jag idag hade rusat genom fähus, magasin och andra bodar i en av dagens många äggjaktsräder, vilka måste genomföras eftersom mina hönsmadammer slagit vad om vem som kan gömma flest ägg för Husmor, stod jag varm och andtruten på lagårdsgatan.
Husfar flaxade förbi på en cykel varvid jag ropade åt hans försvinnande ryggtavla;
- Det var racksingen vad varmt det är, jag tror jag går till dammen och tar mig ett dopp.
Husfar svarade inte. Som brukligt äro.
Men medan jag släntrade iväg mot dammen kom han plötsligt farandes ifatt mig på sin cykel. Under stön och pust trampade förbi mig och stannade längre fram, strax invid dammen. Där blev han stående, blickandes ut över vattnet.
Så vände han sig mot mig och sa:
- Dä ä la jästra dumt att du häver di i vattnet o tömmer hela sketen nu när dä äntligen ä fullt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar