Välkommen Mimmi

Idag utökades djurbeståndet här på gården med det lilla söta fåret Mini som skänkts till oss från Varhester gård.

Men då vår hund redan heter Mini får lilla fåret heta Mimmi.

Hon är lite av ett dvärgfår kan man säga. Föddes pytteliten och har aldrig kommit ifatt vare sig själv eller sina kompisar. Så hon hade ingen ljus framtid, ingen framtid alls faktiskt, om hon hade bott kvar på gården där man driver fåravel.

Men istället för den obevekliga slutet för lilla Mimmi vände sig hennes uppfödare hit och frågade om hon fåret kanske kunde flytta till oss eftersom de visste att geten Billy blivit änkeman. Jag har för övrigt fått getterna från samma uppfödare i Varhester Gård en gång i tiden.

Så nu är hon här, lilla Mimmi. Nu får vi se hur det går. Förhoppningsvis kommer hon och Billy att tycka om varandra. Och så slipper Billy vara ensam och Mimmi får leva kvar i den här världen.

Här får du se när lilla Mimmi kommer hit och när hon för första gången möter geten Billy. Och hundarna. Och hönsen. Och grisen. Och Gottfrid. Och oss...

Sanna och Fredriks dotter Evelyn ser glad ut mitt i allt tumult i Fähuset

 

Välkommen Inez

Välkommen till världen lilla fina Inez Ingela Lowisa - vårt fjärde barnbarn.

Grattis Joakim, Lowisa, Freddie och Gottfrid till er nya lilla familjemedlem!

Vi älskar henne redan!

Härlig fotosession med Karin

Jag går ju en ettårig fotoutbilding på distans på halvtid. Kursen drivs på Sörängens Folkhögskola och har ett högt söktryck. Så det är inte utan att jag blev både stolt och glad när jag, bland hundratals ansökande, kom med.

Men - det är faktiskt så att jag knappast klarar av den. Tycker det är svårt eftesom jag bara är en glad amatör som tar raka enkla okomplicerade fotografier på djur och natur. Och jag är lika ointresserad av som okunnig om såväl systemkamerans funktioner som avancerade bildredigeringsprogram.

Jag har tvivlat varenda vecka sedan jag började, ty jag känner mig så otillräcklig. Är sjukt imponerad av både lärare och alla superduktiga deltagare, kan jag bara lära mig en gnutta av deras kompetens och erfarenhet skulle jag vara glad.

Fast jag känner mig okunnig och otillräcklig vill jag inte ge upp riktigt - ännu.

Så jag har tagit mig an veckans uppgift med försiktig tapperhet. Denna veckans uppgift var att ta en bild, inspiererad av fotograf Lilliann Bassman (klicka och se lite av hennes fotokonst) samt försöka fota i genren Film noir. Svartvita murriga bilder där man leker med ljus och skuggar, skärpa och oskärpa, rök och kornighet, kameravinklar och motiv. Film noir, som är franska och betyder"svart film", är en subgenre inom thrillerfilmen.

Den största utmaningen med den här uppgiften var ljuset som ska förmedla en känsla av dramatik som är så typisk för den här stilen.

Jag lyckades inte få till dramatik men jag har lekt med ljus, kameravinklar, djup, rekvisita och framför allt en fin och inlevelsefull modell i min granne och vän, Karin Eriksson som bor i mitt barndomshem i Bjurvik.

Här är några bilder från vår fotosession.

Man kan ju i alla fall inte påstå att vi inte kämpade på ganska bra för att hitta vinklar och miljöer...

TACK kära Karin för hjälpen - du var en fantastisk modell med stor entusiasm och inlevelseförmåga! Jag är så himla glad att du ställde upp. Och va kul vi hade!!!

Premiärsittning i Lutan

Just som vintersolen börjar göra sig gällande och påvisa lite generositet brukar det bli premiär för Husfar och mig att sätta oss ute i Lutan bak lagårn. Husfar tar en pilsner och jag ett glas vitt medan djuren är lika lyckliga som  nyfikna. 

Idag bjuder jag på några bilder från vår soliga stund i Lutan. Stackars Billy Goat är ensam och litet förvirrad sedan hans kamrat Mä dog i förrgår. Men han kommer sig nog, han håller mycket av hästarna så helt ensam är han ju inte. 

Till och med gamla Johanna tog sig ut i solgasset! 

Nu har jag långkok på spisen, en älgstek som puttrar löftesrikt i gjutjärnsgrytan och har packat en korg med grillkorv och bröd. Vi ska ta lunch ute idag. 

Var undrar du kanske? 

Jo bak lagårn förståss... 

Med djuren... 

I Lutan...

VINTERLAND - IGEN...

Hemkommen från en promenad i stickigt kallt snöfall som slog ovänligt mot huden i mitt ansikte och gjorde mig närmas oseende då mina glasögon täcktes av små ettriga snöflingor. Pulsade i plöjet uppe på Norragärdet med två glada hundar och fem litet ovilliga, men lojala, promenadvänner i form av katter.

Hörde svanarna nere på komanet i Bjurvik ropa litet översiggivet. De kom flygandes igår, jag lyckades fånga dem på bild i all hast med mobilkameran. Jag blev glad när de kom trumpetandes i klassisk V-formation med sjön Tjurken som mål. Med sina starka svischande vingslag avtecknades de ömsom vita, ömsom grå mot den klarblå februarihimlen.

Men idag låter de inte lika stolta och ivriga, snarare som vore de besvikna. Kanske betraktar de, liksom jag, det ihållande snöfallet som gör sikten både grynig och kort. Kanske undrar de, liksom jag, vart gårdagens löftesrika vårliga vindar och generösa sol tog vägen…

En riktigt fin torsdag vill jag dig.

NYA UPPLEVELSER I LIVET

Trots min relativt höga ålder gör jag då och då fortfarande nya saker och upplevelser för allra första gången i mitt liv. Allt detta har hänt de senaste dagarna:

1. Fikat på Biltema!
2. Köpt ett klädesplagg på Ica!
3. Blivit registrerad som spelare!
4. Klippt av mig håret!
5. Köpt en plattång!

1. FIKAT PÅ BILTEMA! Detta trodde jag mig nog aldrig skulle ske, men si, förra veckan sammanstrålade jag på nämnda fik med en till mig närstående för en fika. Förvisso en ganska kort sådan, men ändå.

2. KÖPT MIG ETT PLAGG PÅ ICA. Under förra veckans mathandling köpte jag två nattlinnen till mig själv ur Ica Maxis kollektion. Detta trodde jag nog aldrig heller att det nånsin skulle ske, men ett par nattlinnen till ett bra pris tilltalade till och med mig. 

3. BLIVIT REGISTRERAD SOM SPELARE. Det här trodde jag absolut aldrig skulle ske. Men då jag löste in några trisslotter så var vinstsumman högre än jag trodde. Vi brukar alltid ta nya lotter för vinsterna men då denna summa närmade sig nästan 500 tänkte jag att det blir kanske för många trisslotter att ge till Husfar på Alla Hjärtans Dag. Så jag sa till den som expedierade mig att ”ta lita andra spel och lotter så vi kommer upp i summan”. Sagt och gjort. Men vafalls, man var ju tvungen att registreras för både det ena och det andra för att få ägna sig och spel och dobbel. Nu har det emellertid hänt. Huruvida vi vunnit något på dessa mönne lappar har vi ingen aning om för vi vet inte ens hur man ser sådant… 

4. KLIPPT AV MIG HÅRET. Jaha, med stigande ålder har mitt hår fått sämre kvalitet, blivit tunt, skört och tråkigt. Igår åkte det av. Det skulle inte bli så kort som det blev, det va inget jag bad om men nu slutade det så i alla fall. Nu hajar jag till varje gång jag ser mig och vet inte om jag är nöjd eller ej. Kanske måste jag bara vänja mig... 

FÖRE

EFTER

5. KÖPT EN PLATTÅNG. Detta trodde jag definitivt aldrig någonsin skulle ske. Jag som varken har en fön eller hårvårdsprodukter i min ägo. Men med den nya frisyren behövdes denna attiralj, det försäkrade mig frisören om. Tack och lov fanns det en lite mindre plattång med modest prislapp. Nu ligger den här framför mig. Jag glor klentroget på den och undrar hur i all världen vi ska bli vänner, plattången och jag…

Ja, tänk va! Det är inte klokt vad mycket nytt man kan få pröva i livet om man bara vågar – trots att man är en bedagad gammel lanttant….