I dagarna två har vår Husmor likt en barsk babuschka stått bredbent o stridslysten i dyngedörren bak lagårn med händerna i sidan där det en gång i tidernas begynnelse fanns en tillstymmelse till midja.
Ilsk och obeveklig har hon stått där i dyngedörren och med hela sin imponeranden uppenbarelse agerat stursk bodyguard åt alla sina fjäderfä för den förvetna Mickel Räv som stryker kring gårn och girigt illglor på Husmors höns, gås och anka.
Men så länge Husmor är hemma torde Mickel inte göra sig besvär. Även om han för ett tag bestämde sig för att vänta ut Husmor.
Han glodde klentroget på den barska lanttanten i dörren. Flinade så det ryckte i morrhåren, tänkte till lite men bestämde sig sen för att vänta ut tanten varpå han rullade ihop sig och lade sig att sova.
Men Mickel känner inte vår Husmor. Så när han vaknade efter en stund och insåg att den bredbenta babuschkan fortfarande stod kvar i dyngedörren och vaktade de välsmakande hönsen gav han upp.
Reste sig, skällde till ett par gånger varpå han besviken lommade vidare till nya gårdar där det förhoppningsvis fann lite mer vänligt sinnade Husmödrar.
Lite senare visade emellertid räven igen, men då hade vår Husmor schasat in alla sina fjäderfä i tryggt förvar inne i gårdens fähus och satt och sörplade ettermiddaskaffe med Husfar.
Nämnde Husfar satt vid köksfönstret och följde räven som nyfiken nosade omkring trädgården. Så flinade han till, ja inte räven utan Husfar alltså, och såg så där onödigt självbelåten ut.
Så kliade sig lite fundersamt i bakhuvudet där det en gång har vuxit hår och sa förmätet;
- Nu du mor behöver du inte vakta räven mer.
- Du har vesst blett avlöst å e annan skata som vaktar på´n....
