Trots att det bara är mars månad gav vårfrudagens förmiddagen en bedräglig (?) bild av sommar.
Blå stunder. Under blå himmel.
En fjäril kom ljudlöst och satte sig på ett flagat balkongräcke och fläkte vällustigt ut sina vingar och lapade sol, vackert accentuerad mot en blå himmel.
En skata gjorde likaledes längst upp på toppen av en blå blomställning där New Dawnrosen klättrar.
En blek vårsol gav skarpa solkatter i Lugnavikens blå vatten.
En förbluffande mild bris fick strå och vass att förförande svaja så att lågmälda torra rassel uppstod. Gula och blå färger i skön förening. Nationalistiskt värre...
Fågelkärlek på vårfrudagen. Bakom varje färgstark domherre står en mildare domfru. Längst upp syns vigselförrättaren - en kaxig blå mes...
Katten Sixten är intresserad av både fåglar och fjärilar. Vilar efter att ha rusat runt som en blå dåre.
En tusensköna vars blomblad tonar ut i rosa, nästan blå fraserade kanter, tittar oblygt fram ur grästäcket.
Nässelfjärilen söker näring hos nyss utslagna blå scillor.
O Sixten spanar vidare efter nya fjärilar att jaga. Gräset har ännu inte vaknat och stråna är mer blå än gröna.
I skarpt motljus ställde sig ännu en fjäril för att lapa sol - på behörigt avstånd från kissens mycket vassa och ljust blå fäktande klor.
Ivrigt strömmande vatten strävar längs Emåns slingrande väg österut, ända ut mot Em vid Östersjöns början där sött möter salt.
Där åns blå nyans möter havets blå...
Jodå, förstås. Ingen Vårfrudag utan våfflor. Dagens våfflor stod Johanna och Ludwig för i Näsby och åts frasande nygräddade med grädde och hallonsylt på porslin med blå kanter.
Ett andpar simmade i dammen och lät sin metallicfärgade fjäderdräkt reflektera det sista av dagensljus då solen sakta sjönk och lämnade efter sig en dovt blå himmel.
Efter en blå och bedrägligt (?) somrig Vårfrudag...
(Vårfrudagen är oxå startskottet för gårdens Husmor att så smått förbereda både kvast o katt för den stundande färden mot Blåkulla. Men det är en helt annan historia...)
