Bräcklig sömn

Allt är tyst. Mörkt. Husfar sover. Han verkar aldrig ha problem med sömnen. Med mig är det värre…

Sömnen är en synnerligen gäcksam kamrat. Eller hm - kamrat och kamrat, det kan man nog inte kalla sömnen för. Ty sömnen gör precis som den vill. Lämnar mig i sticket precis när som helst. Hur som helst. Var som helst.

Timme efter timme håller den sig borta, främst under nattens senare timmar. Timmar då jag så gärna, så gärna, hade sett sömnen som min högst välkomna, vänligen inbjudna och ödmjukt emottagna gäst.

I de stunder som sömnen fattas kan det trösta att stiga upp från sängen, där man sedan timtal legat och vänt och vridit sig, och tassa ned till köket. Försöka få fyr på en brasa i vedspisen, sätta på lite mjuk rofylld musik, ta fram tändstickorna och dra mot svavlet och tända ett gäng stearinljus.

Min blick faller plötsligt på tulpanerna i vasen, en varm känsla genomfar mig. Blommorna som jag fick av min fine tvillingbror när han kom på andrefrukost här i huset. Det var ett bra tag sen han var här, så det var extra mysigt idag. Och så fick jag dessutom blommor! GLAD ÄR JAG!

Plockade ett par små björkkvistar att sätta bland tulpanerna på en av dagens promenader med tasspatrullen.

När jag stod där i en glänta noterade jag att jag stod alldeles nära en rejäl, stor och gammal tall. Långt upp, högt upp i den satt en hackspett som med höga bestämda ljud och stor frenesi hackade mot stammen. I stammen.

Jag lutade mig mot trädet och lade örat mot dikt an mot stammen. Så häftig! Det lät som om hackspetten satt precis där bakom mitt öra, precis mitt där bakom barken, inuti trädet. Ett träd som lät som om det vore ihåligt.

Ett träd som i ett enda magiskt ögonblick transformerades till ett slags hemlig resonanslåda. Något alldeles speciellt. Oefterhärmligt.

Jag log upp mot himmelen. Kramade trädet. Omfamnade stammen.Omfamnade och kramade Livet självt.

Lycklig.

Ödmjuk.

Tacksam.  

Men nu är det natt. Och jag har mina stearinljus. Min vedspis. Mitt tangentbord. Om än inte min sömn.

Och så har jag ju ER, finaste govänner där ute! Tack o Lov…

Vänta, nu fick jag ett sms att John Blund just var synlig framme vid Nävelsjö Ringmur – bäst att tassa upp för trappen och baxa ned sig i bingen igen ifall han tar svängen här över gårn. John Blund alltså…