Kära vänner! Idag tänkte jag att ni skulle få bekanta er med noshornbaggen!!
Ni har ju tidigare träffat på larverna. Ni vet, de där som finns i min dyngstack och som jag har sådant sjå att hålla ordning på. Eller nja, det är väl mest hönsen jag måste hålla ordning på så de låter bli de förtjusande larverna som jag vårdar så ömt. Ni minns väl? Om inte, kolla här: Drottningen av Dyngan (fast då trodde jag det var ollonborrar o inte noshornsbaggar...)
Men nu ska ni inte bara få träffa larverna utan även självaste noshornsbaggen!
Just det här är en hane (honan har ju en knöl istället för ett horn - vilket Husfar finner viss munterhet i o mumlar något ohörbart medan det rycker i mungiporna på gubbskrället... )
Dessa rara individer svärmar i midsommartid fast man ser inte så ofta själva noshornsbaggarna eftersom de är nattaktiva - och det är ju inte jag.
Nåväl. När mödrarna blivit omsvärmade (lyckost dem...) sätter södra Sveriges samlade numerär av noshornsmödrar fart mot Mickans Dynghög och flyger just hit för att i min välbrunna sket nedlägga sina 40 ägg just här bak lagårn.
Här ligger de sedan och växer och växer och växer uppåt en fyra fem år innan de förpuppas i en stor kokong. (Om jag lyckas skydda dem förstås, annars kan både hönan Sack-Röv och Tung-Gump med stort välbehag och mumsiga smackanden sätta i sig ett par feta larver till middag).
Åtminstone hanen - honan har ju bara en knöl på huvudet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar