Barntankar om Bakdegar...

Barnbarnet tultade in i köket då jag börjat baka. 

Han tittar storögt på degen. 

Sedan tillbaka på mig. 

Sen på degen igen. 

Sa inlevelsefullt: - Måmå, det där på bänken ser ju precis ut som din mage gör... 

Alla är nog inte vänliga...

Det råder ju Vänliga Veckan som ni vet.

Men...

Hm...

Det verkar onekligen så att informationen om att Vänliga Veckan råder, inte har gått fram till alla...

Sur Guanokrämare!

Hej! 

Jag tänkte berätta om när jag öppnade fönstret härom morgonen för att slänga ut lite bröd till skatorna och då hörde ett lågt kacklande uppe vid huset! Det var absolut inte skatorna som kacklade utan en höna - måhända förlupen... 

Jag fick fatt i Husfars gamla träskor och snubblade ut på farstutrappen och si, jag hade rätt!

För till min förvåning stod där en höna - i dubbel bemärkelse SUR sådan - på terassen vid huset. Hon ömson blängde, ömsom kacklade förnärmat. 

Vid alla rufsiga valrossar - hur hade denna guanokrämare kunnat glömmas utomhus över natten??? 

Var tusan gömde hon sig då porten till Fähuset stängdes på kvällen?

Hur som helst fick jag ju ödmjukt be om ursäkt, ta upp henne i famnen, torka henne och ömsint blåsa på hennes skorviga kalla fötter som dunkade av nageltrång, nåja, klotrång, efter att ha stått på vinterkall mark en hel natt. 

När jag burit ut henne till övriga guanokrämare där hon fick mat och vatten, började jag snart oroa mig för vilka vedergällningar som kunde väntas efter min fadäs att glömma henne ute. 

Jag befarar det värsta - unison värpstrejk! 

Phu. 

Då gör de intet annat än att ligger i blomkrukorna och konspirerar, blänger indignerat på mig och äter mer mat än någonsin. 

Och plötsligt kom jag att tänka på den här berättelsen! 

Konspiratoriskt kackel

I likhet andra fruntimmer så upplever vår Husmor en stigande trädgårdspassion med stigande ålder – även om såväl ålder som vikt tenderar att stiga fortare än trädgårdspassionen vad just vår Husmor anbelangar. 

Nåväl. Det för med sig att såväl vår Husmor som trädgården blommar upp om sommaren. Då ståtar där blomstersängar av det, bokstavligt talat, jordnära slaget, men de blommor som prunkar i krukor av olika slag är inte heller så lätträknade.

Om sommaren gläds vår Husmor åt krukorna där de står än här, än där, runt om på gården. Fyllda av blommor och växter av alla möjliga färger och former. Om vintern får de en annan funktion – nämligen som värpreden ute hos hönsen.

Hönsen själva har emellertid endast tagit fasta på ordets senare stavelse, alltså ”rede”, men totalt missat den första, ”värp”…

Hönsdamerna använder förvisso de blå blomkrukorna. Men endast till att ligga riktigt behagfullt i, ombonat och skönt. Ligga nära. Ligga många. Där i krukorna ligger de dygnet om. Måtte bli varmt. Långtråkigt. Trångt.

Men hönsen framhärdar!

De har legat så där ett bra tag nu vilket ger vår stackars Husmor en del huvudbry. Hon nyper sig fundersamt i några av hakorna och funderar över vad i all världen de där hönsen egentligen kacklar om.

Hm, tänker vår Husmor förskräckt, kan det vara så illa att hönsen har gått ut i gemensam äggstrejk?

Husmor själv, som har lätt paranoida tendenser när det gäller grupper av kacklande damer – vilka hon finner smått konspiratoriska, misstänker att så fort hon stängt lagårdsdörren efter sig, så kläcker hönsen ur sig något.


Och det är inte ägg …

  

Var Vänlig i Vänliga Veckan!

En liten hälsning och en uppmaning från Johanna Nöffe och mig så här i början av Vänliga Veckan!!!

Puss & Kram!