Det är på landet det händer!

Det är på landet det händer!

Eftermiddagen skulle ägnas åt plantering men kom istället att bestå av ko-jakt och en räddningsinsats av en fågelunge. 

Idag släpptes betesdjur på granngården. De kom tydligen inte till ro för först ringer min goda vän Ann-Britt, som ju absolut inte bor här i trakten. Jag svarar och hon säger.

”Du, det står en ko i din trädgård.”

Öh. Okej.

”Och hur vet DU det???”

”Jo, jag skulle till bygdegården men körde fel och hamnade på din lagårdsgata…”

Därmed vidtog Ko-jakt nummer ett.

Allt gick bra. Den gamla sinekon återförenades med ungkvigorna på granngårdens betesvall.

Jag fortsatte planerandet.

Då kommer Ann-Britt åkandes hit för att fråga hur det gick med den förlupna kon. Sen satt vi en stund i skuggan och pratade. Trevligt!

Sen far Ann-Britt. Bara för att efter en halv minut komma tillbaka och ropa:

”Nu är hela ko-skocken på rymmen!”

Mycket riktigt. Hela högen gick på lagårdsbacken. Vi ringde bonden. Ann-Britt åkte.  

Ko-jakt nummer två vidtogs.

När alla djur åter var på rätt plats vid rätt tillfälle fortsatt jag att plantera. Det låter som det är mycket planterande men det var det inte, det handlar istället om att jag inte höll på mer än någon minut i taget.

Plötsligt hör vi ett himla liv.

Ser en skata vara uppe i stararnas mönne bon just under taket på Boa.

Skatan tar en unge och flyger iväg medan stararna, föräldrar, kusiner, mor och farföräldrar skriker alldeles vansinnigt.

Skatan blir stressad och tappar fågelungen varpå den skriker.

Varpå gårdens tio vuxna katter (det finns elva vuxna men den gamla kattan hör dåligt) fullkomligt rusar dit. En katt får bingo, klipper starungen som skriker hjärtskärande. Katten rusar genom trädgården, genom syrenhäcken, bakom hundgården och in här på terrassen med den skrikande ungen i munnen.

Nio katter följer i dess spår. Skatorna skränar. Stararna skriker.  

Husfar rusar fram, lyckas fånga katten. Bänder upp käften på katten och tar fågeln i handen.

Den ser hyfsat oskadd ut.

Hm. Vad göra?

Jag matar alla katterna med massor av mat.

Medan de äter hastar vi ut till lagårdsgatan. Både Husfar och jag är barfota. Han i bara kallsingar och t-shirt. Jag i långlinne.

Han hämtar stegen medan jag håller fågelungen. Husfar lutar stegen mot boaväggen, klättrar upp på stegen och upp till boet. Knackar och lyssnar. Jodå, det kvittrar och piper därinne.

Jag har ställt mig på nedersta steget för att ge tyngd i botten, rejäl tyngd i botten. Stadighet liksom.

Ett par bilar kommer förbi. De kör sakta. Och kör sedan ännu saktare. Säkert en underbar syn. En stor halvnaken tant står längst ned på en stege. En man i kalsonger står allra högst upp på stegen och tanten under tittar stint rätt upp i kalsongerna.

Ingen av oss vänder på huvudet åt det håll där bilarna är.

Husfar börjar klättra ned igen, jag räcker honom fågelungen försiktigt i kupad, nästan stängd hand. Han greppar det lilla livet och börjar klättra upp igen. Låter sedan ungen glida ur handen och ned i boet.

Sedan klättrar kalsongerna med Husfar i, ned igen. Bär undan stegen igen och går in i trädgården igen.

Jag öppnar en öl till Husfar och häller upp ett glas vitt till mig.

Sen skålar vi. Ler och säger:

"Det är på landet det händer!"